Till minne av Kicki

28 november 2005 gick hon ur tiden. Vår älskade labrador retriever. I 16,5 år har hon förgyllt våra liv denna underbara, livliga, matglada och sällskapssjuka gamla toka till hund.

Hennes födelsenamn var Sangria, men min bror döpte snabbt om henne till Kicki, vilket hon sedan lyssnat till. Vi fick henne lite billigare för hon var ingen utställningshund, hon var lite för liten och hade en svart fläck på ena höften. Den svarta fläcken var efter hennes mamma som var svart. Men ett perfekt ämne för en sällskapshund, glad och lycklig. Vilket syntes på hela henne när man kom hem från skolan eller jobbet.

Mamma gjorde digra försök att uppfostra henne i valpskolan och grundkurser. Kicki var mer intresserad av de andra hundarna än lydnad men lyckades väl tillsist lyda några kommandon. Kicki och jag gjorde också ett försök med agility. Det tyckte hon var roligt, men hon hade noll tävlingsinstinkt och vi kom därför sist i den enda tävlig vi deltog i.

Kicki gillade att vara med. Hon var med på strövare och scouter, på kalas och långpromenader. Det var sällan vi lämnade henne hemma. Hon var mycket enkel att ha med och hittade sällan på bus.

Så det är med saknad vi tänker på denna glada älskvärda lilla guling.

Hon vilar nu i sin grav på en plats på mammas gräsmatta där hon trivdes bäst, med utsikt över hela gården. En lykta lyser för henne varje kväll o natt.